fredag 16 oktober 2009

Ekbergs rapport kan öppna för debatt

I gårdagens DN skrev Jan Ekberg om sin rapport över finansiella argument för invandring. I dagens SvD kommenteras rapporten liksom i Sydsvenskan. Ofta nämns UNDPs rapport, men inget verkar ha läst mer än omslaget. Med syfte att dämpa effekterna av rapporten från Ekberg skriver DN idag i sin ledare Dyra gränser:


"Slutsatsen av Ekbergs studie är att integrationspolitiken – inte invandringen i sig – avgör. Att motverka diskriminering och få upp sysselsättningen bland invandrare måste därför vara politikens huvudinriktning."

Slutsatsen är delvis korrekt, men man glömmer det (bekymmersamma) faktumet att integrationen på arbetsmarknaden förutsätter att den som invandrar har något att erbjuda marknaden: det är ju nämligen stor skillnad på hur en analfabet från t ex Somalia kan integreras jämfört med en mjukvaruprogrammerare från t ex Indien. Många kommer säkert att känna olust inför att värdesätta människor på det viset, men det är ett faktum vi måste ta hänsyn till i debatten om invandrares ”lönsamhet”. Att två människor har samma människovärde innebär inte nödvändigtvis att de är lika attraktiva på arbetsmarknaden, och tyvärr är förmågan att bidra på arbetsmarknaden en faktor som helt glömts bort i debatten om invandringen.

Många är ju de skrämmande exempel på hur grupper av invandrare inte haft något som helst jobb sedan ankomsten till Sverige. Arbetslösheten bland de irakier som varit i Sverige i tio år är skyhög – 73% av kvinnorna och 60% av männen födda i Irak saknar sysselsättning enligt SCB. Det kan inte bara bero på att arbetsgivarna är ”rasister” – det kan också bero på att man har ”fel” utbildning. Men det kan vara på grund av ett systemfel. Ett radio-reportage beskrev förra året att irakiska kvinnor inte får/kan/ska ta t ex städjobb då det går emot traditionen och männens vilja samt att det är känsligt för familjens rykte gentemot andra att städa andras hem. Så gör man bara inte. På frågan varför arbetslösheten är så hög förklarar en kvinna helt frankt: merparten av kvinnorna resonerar att de får ju allt betalt redan av sociala, varför ska man då jobba…

DN griper tag i ett annat halmstrå och skriver om FN:s utvecklingsprogram, UNDP, som

”…i en nyligen publicerad sammanställning av forskningen visat att invandring gynnar både immigranterna och värdlandet. Det är egentligen inte särskilt konstigt.”

Men stämmer verkligen den slutsatsen? Rapporten är en sammanställning av många olika artiklar i ämnet - men långt ifrån all modern forskning (se även nedan). Och långt ifrån alla artiklar rör migrationen från u-land till i-land. Listan över underlaget till FN-rapporten är lång. Att vissa generaliseringar säkert är politiskt motiverade känns rimligt att tro, eftersom rapporten kommer från ett FN organ. I rapporten skriver man bl a:


"While research has found that migration can, in certain circumstances, have negative effects on locally born workers with comparable skills, the body of evidence suggests that these effects are generally small and may, in some contexts, be entirely absent."

Sånt är väl skrivet för att tillfredsställa uppdragsgivarens uttalade önsketänkande, för i ett av de mer relevanta bidragen som dokumentet bygger på - The Political Economy of Immigration Policy av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda – konstateras följande som går stick i stäv med den officiella slutsatsen:

.........an inflow of unskilled migrants (relative to natives) will make all natives worse off, by causing a given level of redistribution to become more costly. …………. If, on the other hand, an inflow of skilled migrants takes place, all the above effects are reversed. All natives will gain with migration through the welfare-state channel.

Slutsatsen är alltså: inflytt av (relativt sett) okvalificerad arbetskraft innebär förlust för alla i landet - utom inflyttarna. Inflytt av kvalificerad arbetskraft är däremot lönsamt för alla. Denna slutsats har flera andra rapporter dragit när de studerat invandring till i-länder bl a Professor Robert Rowthorn vid universitetet i Cambridge som ifjol publicerade en sammanfattning av ett stort antal undersökningar avseende den hittillsvarande invandringen till länder i Europa och Amerika. Att som UNDP, försöka applicera effekterna av migration från fattigt u-land till mindre fattigt u-land, som mycket av UNDP-rapporten handlar om, har inget med vår verklighet att göra.

Det finns dock en del intressant att hämta i UNDP-rapporten, där man t ex skriver följande:

Destination countries should decide on the desired numbers of entrants through political processes that permit public discussion and the balancing of different interests. Transparent mechanisms to determine the number of entrants should be based on employer demand, with quotas according to economic conditions.

T ex Sverige borde alltså i öppen debatt bestämma hur många invandrare vi kan ta emot utifrån våra rådande förhållanden. Och mitt svar på det är NOLL. Sverige har under allt för många år blandat ihop flyktinginvandring, ömmande-skäl-invandring, anhöriginvandring och arbetskraftsinvandring och officiellt har det sagts att all invandring är bra, medan de som lidit av ökad kriminalitet, arbetslöshet och alienation mm som följd av invandringen har undrat hur det kan stämma. Vi skulle behöva en 10-årsperiod av noll nettoinvandring för att sätta de hittills invandrade i arbete. Och som rapporten förespråkar: Vi ”borde ha en öppen debatt om detta” – utan att glåporden ”rasist” och ”främlingsfientlig” lyfts fram från ”antirasisterna”.


DN skriver sen att ”…..människor söker sig till de platser där de kan göra störst nytta har genom hela historien varit en motor för utveckling.”


Tyvärr tror jag att allt för många har valt Sverige för att det är lätt att få asyl och att det är när man väl fått sitt PUT är ganska lätt att få sig och sin familj försörjd – utan allvarligt menade krav på att man kan försörja sig själv. Den integrationsmodellen har varit destruktiv för flertalet i Sverige, och måste få ett stopp.

Inga kommentarer: