fredag 6 maj 2011

En främlingsfientligs betraktelse

Den lille folkpartibroilern Erik Ullenhag har tillsammans med några andra politiskt korrekta personer åter hetsat mot svenskarna. Nu i SvD. Senast var det i DN (se nedan).

Dom skriver bl a om judar som trakasseras, och nämner särskilt Malmö. Om inte jag har fel är det nästan undantagslöst muslimska invandrare som står för den hetsen. Men det glömmer påpassligt nog Ullenhag mfl. Varför?

Och den som tillsammans med Helena Benaouda skriver under ett upprop måste väl ändå fullständigt ha mist både sans och trovärdighet.

Om man tycker sig se en växande främlingsfientlighet i landet, så är det orsakerna till det som borde angripas, inte symtomen. Jag tycker socialchefen i Hofors har pekat ut vägen på ett utmärkt sätt. Man har nämligen insett att man har för många s k flyktingar och vill minska inflödet till kommunen, och säger:

- Vi behöver ta en paus och fokusera på de som redan finns här.

Detta gäller förstås för hela Sverige. Vi behöver ta en paus och se till att de som redan är här lär sig svenska, får jobb och en vacker dag upplever sig själva som svenskar. Jag skulle tippa att det tar 1-2 generationer. Den dag som den kurdiske, afghanske eller somaliska familjefadern med glädje och stolthet gifter bort sin enda dotter till Kalle Karlsson som jobbar på bruket i Hofors, då har vi nått integration. Men det ligger som sagt säkert 1-2 generationer fram i tiden. Till dess tar vi endast emot kvotflyktingar.

En främlingsfientligs betraktelse

Erik Ullenhag ska tillsätta en utredning där man bl a ska ta reda på varför främlingsfientliga attityder uppstår.
Jag tänkte berätta lite om mina egna ”främlingsfientliga” attityder, och hur de uppstår. Men först vill jag säga följande: jag har inga synpunkter alls på en människas hudfärg. Under åren har jag via resor träffat mängder av människor från olika delar av världen, och en del av dessa är fortfarande mina vänner. Det är folk från bortre asien, främre asien, afrika och amerika (nord och syd) och förstås europa. Genomgående för dessa personer har varit att de är någorlunda intelligenta, artiga, öppna för förnuftiga resonemang samt att de haft lite humor. En annan gemensam nämnare är att de alla varit mer eller mindre sekulära. Jag har INGEN vän som är djupt religiös. Men notera att hudfärg spelar INGEN roll när jag väljer vänner att umgås med.

Vad jag ogillar hos människor är våld, girighet, själviskhet och dumhet (inkl religionsutövande). När jag ser någon av dessa egenskaper hos någon som kommit till vårt land blir jag förbannad – och fientligt inställd till dessa främlingar.

Jag ska ge några exempel, många tagna ur Merit Wagers utmärkta blogg:

1) Släktingar har tagit hit en gravt handikappad person i samband med sin egen semester i det gamla hemlandet. Släktingen anser att det finns bra vård i Sverige och släktingen vill också att hans familj i det gamla hemlandet ska slippa den här personen som kräver så mycket vård.

Varför i helvet ska Sverige ta hand om dessa ”icke önskvärda” människor? Jag blir fientligt inställd mot människor som gör sånt.

2) Bluffandet och fuskandet med identiteter hos ”flyktingar”. Merit Wager har via sina kontakter på Migrationsverket, under årens lopp lyft fram den ena hårresande berättelsen efter den andra. Vem minns inte den ”svenske” terroristen från Sundsvall?

Det visade sig att killen – förutom sitt svenska främlingspass - har ett kenyanskt pass också – och i det passet är han mycket äldre. Plus att detta stackars ensamkommande barn nu är ute och reser på egen hand. De är inte precis billiga för skattebetalarna, de här ensamkommande barnen som numer är så många att de verkar ha en egen charterlinje till Sverige.

Varför ska vi ta hand om såna här bluffmakare? Jag blir fientligt inställd mot sånt folk.

3) Flyktingbarnen som inte alls är barn och som kommer hit som ”ankare”

Att man kommer från oroshärdar är inte ett självklart skäl för asyl i Sverige. Att vilja ge sina barn en bättre framtid är naturligt och mänskligt, men svensk utlänningslag accepterar inte det som skäl för uppehållstillstånd. Ändå fortsätter folk i Asien och Afrika att betala dyra pengar för att få sin son smugglad till Sverige, få PUT och därefter få hit resten av familjen med livstidförsörjning som slutmål.

Man kan inte komma till Sverige och vilja få bostad, försörjning och utbildning för att man får det bättre än i sitt hemland. Sådana outsinliga skattkistor finns inte i Sverige att det går att bekosta den typen av invandring.

Alla utom journalister, politiker och diverse anställda i flyktingindustrin verkar ha begripit att flertalet av de ”ensamkommande flyktingbarnen" inte är barn utan unga män. Men journalisterna och politikerna som har makten motarbetar allt som kan innebära nån slags förändring. Annat är det i Norge (och i resten av Europa). Antalet som kommer till Sverige ökar, i Norge minskar det kraftigt. I jan-okt 2010 var antalet minderåriga asylsökande till Norge 66 % av antalet som kom 2009. I Sverige blir ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande, ofta pojkar i tonåren, bara fler och fler.

Varför ska vi ta hand om lycksökare? Är det inte flyktingar vi borde ta hand om? Jag blir fientligt inställd mot lögnaktiga lycksökare, och jag skiter i varifrån dom kommer.

4)Religion. Som framgick av inledningen ogillar jag folk som låter sig styras av en religion. Folk som dessutom flyttar till ett helt annat land och börjar ställa krav på att det nya landet ska anpassa sig gör mig fullständigt vanvettig. Sverige har kämpat i hundratals år för att bli kvitt kristendomens ok. Ska detta ok nu kompletteras av något kanske ännu värre ok? Varför flyr folk till Sverige, ett av de mest sekulariserade länderna i världen, om det inte är för friheten från politiskt och religiöst förtryck?

Individer och familjer som inte har den minsta avsikt att anpassa sig till svenska seder och bruk, menar jag kan bosätta sig någon annanstans.

Och varför i helvete ska vi anpassa oss till avlägsna medeltida religiösa sedvänjor? Jag är fientligt inställd mot folk som envisas med att en gud ska styra våra liv - och det spelar ingen roll vilken gud det är.

Jag skrev inledningsvis att jag ogillar våld, girighet, själviskhet och dumhet (religiös- och annan slags dumhet), och jag kan bara konstatera att främlingar som ljuger, fuskar, vägrar inordna sig i systemet eller insisterar på viss klädsel, utnyttjar förmåner, är kriminella och våldsamma mm kommer jag alltid att vara fientligt inställd till.

Men är det så jävla konstigt?

Sedan publicering har detta lagts till: Det ovan sagda gäller även våldtäktsmän . Läste även att det är kris igen för de "ensamkommande barnen". Kommunerna har insett bluffen men högst upp envisas man med att folk ska "ta ansvar".