Finns det saklig grund för att anse att muslimer är väsentligt annorlunda när det gäller vilja, förmåga och ambition att integreras i Europa?

Många skulle utan tvekan svara ”Ja” på den frågan. Men då kanske en del gör det pga att de inte läst frågan ordentligt, och istället svarat i tron att frågan gällde en sak de redan har en färdig uppfattning om dvs  ”Är muslimer generellt sett besvärliga, jobbiga, opålitliga (mfl invektiv)?”.

Andra skulle säkert svara ”Absolut inte”, närmast reflexmässigt.

Innan jag själv försöker ge ett svar på frågan i rubriken vill jag påstå att det är väsentligt att först beröra några strömningar man kunnat iaktta i Europa under åren som gått. Det är förhållanden som förändrats under de senaste århundradena, men särskilt de senaste 50-60 åren.

Ökad sekularisering
Ett faktum är att länder i Europa sen mitten av 1900-talet har blivit påtagligt mer sekulariserade, även om graden av sekularisering skiljer en hel del mellan olika länder (jämför t ex utvecklingen i Sverige och Polen). Men en växande majoritet av européer har slutat delta i traditionella religiösa aktiviteter. Fler och fler har slutat gå till kyrkan varje söndag. Ser man på Sverige är det endast vid stora helgdagar eller vid mera världsliga tillställningar som bröllop, skolavslutningar och begravningar som det numera är fullt i kyrkan och även då har det stora flertalet kommit pga andra intressen än de rent religiösa.

Men samtidigt som samhället sekulariserats fortsätter många européer att ha en form av tro - och då oftast med kristen utgångspunkt. De har ofta det utan att tillhöra någon församling eller något kristet samfund. Professor Grace Davies http://socialsciences.exeter.ac.uk/sociology/staff/davie/ beskrev fenomenet i sin bok ”Religion in Britain since 1945”. Boken hade undertiteln “Believing Without Belonging” – ett uttryck som hon sedan dess blivit ganska känd för.

Trots att många har en tro är det nog mycket få personer i Europa skulle idag ställa sig bakom ett förslag som sa att bibeln bör utgöra den huvudsakliga grunden för vår lagstiftning. De flesta européer är medvetna om att vi skulle få se en hel del förändringar av vår moderna rättsuppfattning om Bibeln skulle utgöra vår grundlag:

T ex rörande frågan om slaveri:
Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. (3 Mos 25:44)

Ni får också köpa barn till invandrare. Dem kan ni hålla som slavar för all framtid. (3 Mos 25:45-46)

Eller om vilka man inte får ha sex med (3 Mos 20 kap):
Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. …………Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen (3 Mos 20 kap). Detsamma skulle även gälla för en kvinna som blir våldtagen av sin svärfar.

Eller ett barn som råkar svära över vad han/hon upplever som dumhet hos sina föräldrar:Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen. (3 Mos 20:9)

Se även http://www.ateistbibeln.se/testamente/3mos/

De flesta skrattar nog åt dessa exempel på ”lagar” som bibeln innehåller. Men dessa ”lagar” står ändå i bibeln. Som tur är har vår västerländska civilisation gradvis kommit att lämna bibeln som utgångspunkt för lag och rätt.  

I USA finns dock grupper som tycks vara helt övertygade om att bibeln alltid har rätt http://www.christianpost.com/news/george-tiller-murderer-sentenced-to-life-blames-courts-44586/

Personligen skulle jag bli helt förskräckt över att se en snabb och omfattande invandring av såna religiösa grupper till Sverige. Tänk om det kom 50.000 – 60.000 såna per år under ett 20-tal år? Hur skulle inte samhället, debatten mm påverkas av det?

Upplysningens inverkan på vår syn på saker och ting
Upplysningstiden inleddes i Europa under 1700-talet. Den då rådande tidsandan verkade för förnuft och samhällsnytta och mot auktoritetstro, ofrihet och privilegier. Upplysningens idéer innehöll en positiv framtidstro och en tro på att människan var god och förnuftig av naturen. Vetenskapen var i fokus och i det ena landet efter det andra inrättades vetenskapliga akademier. Det var nyttans och förnuftsdyrkans tidevarv. Andra upplysningsidéer var tolerans mot oliktänkande och religiös frihet. I samband med det ökade misstron mot all slags vidskepelse inklusive alla religioners påbud.

Några av de viktigaste politiska idéerna som spreds under upplysningen var att makten skall utgå från folket och att ingen människa är mer värd än någon annan). I anslutning till detta började också tankarna om demokrati spridas, även om det skulle dröja länge innan de blev en realitet. Europa har således under mer än 300 år rört sig från religion som grund för lag, mot det som vi idag betraktar som lagar baserade på förnuft och på allas lika värde.

Upplysning i den muslimska världen?
Den europeiska upplysningstidens idéer har dock ännu inte fått något större genomslag i den muslimska världen. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes av Pew Research Center år 2015: http://www.pewforum.org/2013/04/30/the-worlds-muslims-religion-politics-society-overview/ tycks en majoritet av världens muslimer vilja att sharia ska vara officiell lag.

I Irak svarade 91 procent av de tillfrågade att de ville ha sharia, i Marocko 83 procent och i Egypten 74 procent. I hela Nordafrika och Mellanöstern-området var 74 procent av de tillfrågade av denna uppfattning dvs at sharia borde vara grund för al lagstiftning.

Även om det finns många muslimer som gärna vill anamma västlig rättstradition, finns stora grupper som helt klart anser att sharia är ett ”bättre” system. Att sharia dessutom inte är ett ”påhitt” av människan utan är en ”gudomlig sanning” kan konflikten bli väldigt komplicerad för en muslim.

EU:s agenda för integration
I EU:s agenda för integration (som antogs den 20 juli 2011) lägger man tonvikten på invandrarnas fullständiga deltagande i alla aspekter av samhällslivet. Man betonar att för att uppnå en hög nivå av integration behöver invandrare ”få tillfälle att delta fullt ut i samhällslivet i sitt nya hemland”. Det innebär att lära sig det språk som talas i det mottagande landet, ha sysselsättning och utbildning och att ha socioekonomisk kapacitet att försörja sig själv(a). Dessa idéer är med all sannolikhet väl förankrade bland etniska européer samt många invandrare, men hur väl förankrade är dessa normer bland de muslimska invandrarna?

Muslimska immigranters vilja att integreras i Europa?
År 2005 publicerade The Institute for the Study of Labor (IZA) som finns i Bonn en artikel  - Are Muslim Immigrants Different in Terms of Cultural Integration? http://ftp.iza.org/dp3006.pdf
Man utgick från ett tämligen unikt grundmaterial från Storbritannien - the Fourth National Survey of Ethnic Minorities (FNSEM). FNSEM ställde en hel rad olika frågor till personer som bor i Storbritannien och som tillhör någon av de etniska minoriteter som bor i landet. Frågorna berörde olika teman som kan påverkas av etnisk/kulturell bakgrund - som t ex hur viktig religionen är för personen själv, attityden till äktenskap med någon av annan religion eller hur väsentlig den kulturella inriktningen är vid val av skola för ens barn. IZA delade upp svarandena i två grupper: muslimer och icke-muslimer (dessa senare minoriteter var tex kineser, personer från Västindien, afro-asiater, indier som ej är muslimer mfl).  

Nedslående resultat för en viss grupp invandrare
Resultatet av studien är mycket mycket nedslående: Muslimer tycks vara relativt sett svåra att integrera i västerländsk kultur jämfört med andra grupper av invandrare. Efter att ha uteslutit demografiska och socioekonomiska variabler visade det sig att den tid det tar för muslimer att uppnå  ”kulturellt integration” är längre än bland icke-muslimer: När det gäller icke-muslimers kulturella integration såg man ett tydligt samband mellan hur länge man levt i det nya landet. Men inget sådant samband sågs för gruppen  som angett sig vara muslimer.

I svensk debatt talas ofta om att integration (mätt som sysselsättning) förbättras med tiden. Men då har man inte undersökt religiös tillhörighet, utan endast varifrån man invandrat http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning/ .  Om Afrika och Asien till stor del skulle representeras av muslimer (vilket inte är helt orimligt att tänka sig) skulle vi redan nu se tendenser till liknande resultat som IZA noterat.
De faktorer där störst skillnad mellan grupperna i IZA-studien kunde ses och som bland invandrande muslimer förändras oerhört sakta är t ex:

·         Betydelsen av religionen som primär grund för värderingar

·         Ovilja till att gifta sig med någon av annan religiös uppfattning

·         Skolans inställning till religionen som grund för skolval

·         Förekomst av (föräldra-)arrangerade äktenskap

·         Bruk av ursprungsspråket i samtal med familj, vänner och arbetskamrater

·         Familjens inkomst

Om resultatet av IZA-undersökningen visar sig vara korrekt kan vi i framtiden förvänta oss en utveckling där muslimer i Sverige - istället för att sakta men säkert integreras i det svenska samhället - blir en växande grupp (pga av fortsatt invandring + högre nativitet än "svennarna"). De blir dels en större grupp och dels en grupp med ett relativt sett ökande avvikande sätt att vara och leva jämfört med den övriga befolkningen.

Eftersom Europa mer och mer sekulariseras kan en bibehållen stark religiös identitet bli en väsentlig faktor som (negativt) påverkar integrationen av muslimerna. Den muslimska identiteten påverkar ju synen på bl a kvinnors jämställdhet, kvinnors rätt (skyldighet som varande medborgare i Sverige?) till arbete utanför hemmet, kvinnans sexualitet, möjligheten att själv välja vem man gifter sig med, synen på allas lika värde (t ex homosexuellas rättigheter) mfl samhällsfrågor, som européer idag ser som viktiga och närmast självklara ur ett demokratiskt perspektiv. 

Resultaten från FNSEM genomgången visar t ex att en muslim som fötts i Storbritannien och har bott i landet i 50 år har kvar samma starka religiösa identitet som en första generationens icke-muslimsk invandrare som bott i landet i mindre än 20 år. Andra generationens muslimer uppnår heller aldrig någonsin den lägre nivå av ”religiös identitet” som en första generations icke-muslimsk invandrare med tiden uppvisar.

Vad kan skillnaderna bero på?
En svårighet för muslimer att gradvis närma sig ett stadium av ”Believing Without Belonging”  ligger möjligtvis i att islam värderar det gemensamma religionsutövandet som mer ”värt” än det individuella. Att be i moskén är tydligen mer ”andligt meriterande” än individuell bön. Att be i moskén sägs ha ett 20 ggr högre värde än att göra detsamma hemma i sin kammare. En sån "regel" gör det förstås inte lättare för en troende att t ex avstå från fredagsbönen, vilket också gör att religionen behåller makten över de sina. http://islaminzion.blogspot.se/2005/01/importance-of-collective-prayers-in.html  Muhammed var inte obegåvad när det gäller att finna strategier för att behålla de sina. Den som lämnar islam ska dödas. Den religiöse ska visa det offentligt - via deltagande i gemensam bön eller t ex att kvinnor ska bete sig och klä sig på ett "passande sätt" så de klart markerar sin tillhörighet.

Andra resultat enligt FNSEM-undersökningen

I undersökningen gjord av IZA, hade färre muslimer anställning, sågs färre muslimer i ”chefspositioner” och muslimer hade dessutom lägre genomsnittslön jämfört med icke-muslimska invandrare.

Muslimer som grupp löper därmed en stor risk att bli en tydligt kulturellt/visuellt identifierbar underklass. Hur kommer de att reagera? Självrannsakan tycks inte vara en särskilt väl utvecklad egenskap i den här gruppen av invandrare.

I rubriken ställdes frågan 

”Finns det saklig grund för att anse att ”muslimer” är väsentligt annorlunda när det gäller vilja och möjlighet till integration i Europa? ”

Svaret tycks tyvärr vara "Ja".

Och det är bara muslimerna själva som kan ändra på dessa förhållanden. De måste påskynda sin egen sekularisering och den måste dessutom ske i väsentligt snabbare takt än den som samtidigt pågår bland övriga européer. Muslimers självpåtagna ambition, eller av koranen påtvingade regel, att behålla sin särart kan på sikt på eventuellt förekommande intolerans mot dem själva. Det skulle förstås leda till att de sannolikt blir än mer isolerade.

Som följd av att muslimer ”utsätts för islamofobi” blir de kanske också fientligt inställda till det nya hemlandet (har vi inte redan sett exempel på det?) bl a med resultat att de i minskad grad känner ansvar för att bidra till det ”islamofobiska” samhälle de bor i - trots att de sannolikt kommer att vara mottagare av en allt större del av transfereringar via välfärdssystemen.

Allvarligt alltså…..Hur länge måste vi vänta på att muslimer i Europa inser att islam måste reformeras? Till dess att det sker kommer problem av alla de slag vi idag ser att öka, och öka och öka........